Utan början, inget slut
Hur formulerar man sig för att någon överhuvudtaget ska finna minsta intresse att läsa vad en - för de flesta - vilt främmande person gör under veckorna, var personen jobbar, maten personen förtär eller smärtan personen genomlider när denne sparkat emot byrån? Något enkelt svar finns inte, tur är väl det. Hur skulle annars världen se ut om man var dag börjar morgonen med att läsa igenom ett 100-tal bloggar där vi får insikt i vad dessa människor gjort föregående dag. Dagen rinner ut i sand innan man hunnit lämna sin säkra plats framför datorn och tagit klivit ut i den riktiga välden.
Jag ska därför inte göra som så många andra, sätta upp ett mål som inte gynnar mig själv. För vad får jag ut av att Gunnar sitter hemma och läser vad jag hittat på i helgen? Ingenting. Därför bloggar jag för min egen skull, av den enkla anledning att det ibland behövs en rensning och rannsakning bland sina tankar. Detta var något jag fann fungerade då jag skrev min förra blogg och fick ner minnen, tankar och problem i skrift, för min skull men även för att hjälpa likasinnade med liknande situationer.
Skulle nu mitt liv intressera någon annan delar jag gärna med mig av mina upplevelser. Om inte så kan jag själv alltid blicka tillbaks och minnas, en typ av tidslinje över mitt liv. Minnen är något som ska uppskattas. Vi må tycka att vissa minnen vi har inte är av större vikt, då vi gjort bort oss, gjort något vi djupt ångrar eller helt enkelt genomlevt något vi helst skulle vilja glömma. Detta är något vi får leva med. Istället för att gå och må dåligt över dessa minnen får vi bejaka dem och lära oss av våra misstag. Det är då vi växer som människor.
Nu ska jag inte vara långrandig utan runda av. Denna blogg kommer helt enkelt finnas för mig själv och ha som mål att bli en typ av minnesbok för att jag någon gång i framtiden ska kunna blicka tillbaks, läsa om hur jag åt falukorv tre dagar i veckan, levde som fattig student på nudlar, inredde min nya lägenhet, bytte jobb med mera. Vill du sedan dela mina känslor, tankar och upplevelser är du välkommen att göra så.
En blogg utan bilder kan framstå som tråkig. Därför har jag som mål att visa en relevant bild till varje inlägg. Med min syn på relevans blir det därför en nytagen bild på mig själv till detta första inlägg.
